Listan: Här är alla UFC-fighters som gått i pension 2022Välkommen till Maximum Sports

Det har varit ett minst sagt händelserikt år i UFC! År 2022 var det flera UFC-fighters som la handskarna på hyllan och valde att gå i pension efter många minnesvärda kamper i oktagonen. 

Medan det finns fighters som säkert borde gå i pension men som inte gjort det (Sam Alvey) så finns det även fighters som antytt på pension men som inte gjort det officiellt. Jose Aldo ska enligt uppgifter ha sagt det till Merab Dvalishvili efter helgens UFC 278. Det är dock inte helt färdigställt, så vi håller oss till de som svart på vitt pensionerats sig. 

Läs mer

Dustin Poirier vill fightas – Här är fem potentiella motståndareHåkon Foss öppnar upp om den galna karriären: ”Kill or be killed!”Kritikstorm mot svensk MMA-sajt – läsare rasar mot artikel fylld av homofobiWolf Fight Promotion debuterar i ny svensk stad med femte galan!

Alla UFC-fighters som gått i pension 2022

Dhiego Lima (15-9, 4-7 i UFC)

Welterviktaren Dhiego Lima var ständigt i skuggan av sin mer framgångsrika bror; forne Bellatormästaren Douglas Lima. Han tog sig till final i The Ultimate Fighter två gånger men vann inte. Lima såg ut ha funnit framgång när han radade upp tre raka segrar i UFC. Han förlorade sedan två raka, en via knockout mot Matt Brown, och la handskarna på hyllan. 

Roxanne Modafferi (24-20, 4-8 i UFC) 

Ännu en fighter som hade två vändor i UFC: Roxanne ”The Happy Warrior” Modafferi. Hon är en sann veteran inom kvinnlig MMA som tävlat sedan 2003 och som mötte många av de bästa under tidigt 2000-tal.

”The Happy Warrior” säkrade fler segrar i Invicta än i UFC men trots det vann hon över bland andra Antonina Shevchenko och Maycee Barber i oktagonen. Hon kommer alltid bli ihågkommen som en av de som banade vägen för dagens kvinnliga MMA-fighters. 

Marlon Moraes (23-10-1, 5-6 UFC)

När Marlon Moraes kom in i UFC såg han ut att vara hela paketet. Bortsett från en kontroversiell förlust på delat domslut i UFC-debuten briljerade brasilianaren och radade upp fyra raka segrar i UFC för att säkra en chans på bantamviktstiteln. 

Trots en stark inledning mot Henry Cejudo blev Moraes brutalt avslutad. Han säkrade inte en enda övertygande seger efter det och blev grovt avslutad i sina fyra sista matcher. 

Felice Herrig (14-10, 5-5 UFC)

Felice Herrig är också något av en pionjär inom kvinnlig MMA som inte riktigt får nog med erkännande för det. Hon har tävlat i MMA sedan 2009 och var med i den första säsongen av The Ultimate Fighter att enbart ha kvinnor, varav en skulle gå vidare till att bli den första stråviktsmästaren i UFC (Carla Esparza).

Herrig hade en bra inledning i UFC men avslutade karriären med fyra raka förluster i ryggen. Hennes mest meriterande seger är en vinst via domslut över Alexa Grasso. 

Joanna Jedrzejczyk (16-5 MMA, 10-5 UFC)

Det råder inget som helst tvivel om att Joanna Jedrzejczyk är en av de bästa kvinnliga MMA-fighters genom tiderna. När Ronda Rousey pensionerade sig blev Jedrzejczyk ansiktet för dam-MMA i UFC och hennes dominans över stråviktsdivisionen var oerhört imponerande.

När divisionen började utvecklas markant och topptalanger som Rose Namajunas och Zhang Weili började inkräkta på tronen fick Jedrzejczyk det svårt, men hennes storslagna segrar och minnesvärda krig kommer alltid hyllas och aldrig glömmas.

Jessica Eye (15-11, 5-10 UFC) 

Tyvärr så kommer Jessica Eyes ambition och vilja alltid vara mer imponerande än hennes framgångar i UFC. Hon ville så mycket, tog många tuffa matcher, men gjorde aldrig det avtrycket hon önskade. 

Efter en knakig tid i bantamvikt verkade det som att Eye hittat nytt liv i flugvikt. Sedan blev hon brutalt knockad i en sekvens som är förevigad i Valentina Shevchenkos highlight reel. Eyes karriär var aldrig densamma, och dessvärre är hennes mest meriterande UFC-vinst ett delat domslut mot Katlyn Chookagian. 

Donald Cerrone  (36-17-1, 29-17-1 UFC)

Det är ytterst få som kan stoltsera med att ha gått hela 47 matcher i UFC, men det kan Donald ”Cowboy” Cerrone! Han utmanade även om UFC-titeln, men hans prestation var så blek att det tyvärr glöms bort. 

Trots det så var Cerrone väl värd smeknamnet ”Cowboy”. Han tog sig an alla de tuffaste i två olika divisioner, ofta på kort varsel. Han har besegrat Charles Oliveira, Benson Henderson, Eddie Alvarez, Edson Barboza och många, många fler. Vilken fighter han var, även om han inte alltid fick med sig vinsten! 

”Cowboy” kan stolt rida in i solnedgången och aldrig tveka om att han var en av de tuffaste jäklarna i oktagonen. 

Uriah Hall (17-11, 10-9 UFC)

En av de mest frustrerande pensionerna vi fick se i år var onekligen Uriah ”Primetime” Hall. Killen hade oändliga mängder potential och hans tak var skyhögt. Men han var samtidigt en av de mest ojämna fighters man sett tävla på en hög nivå. 

Hall var så pass segertippad när han tog sig till final i The Ultimate Fighter att motståndaren Kelvin Gastelums vinst nog är en av de största skrällarna i programmets historia. 

Segrar över fighters som Gegard Mousasi och Thiago Santos pryder Halls meriter, men vinsten över legendaren Anderson Silva är kanske den som betyder mest för ”Primetime”.

Nina Nunes (9-5-1, 6-5-1 UFC)

Ännu en fighter som levde i skuggan av en av sina närmaste, fast i detta fallet av sin fru. Nina Nunes har imponerande och meriterande segrar över fighters som Claudia Gadelha, Angela Hill och Randa Markos. Att hennes fru Amanda Nunes förmodligen är den bästa kvinnliga fightern genom tiderna gör onekligen att Nina Nunes får mindre tid i rampljuset. 

Sedan hon gått i pension har Nina Nunes sagt att hon anser att hon hade kunnat gå längre i MMA, men att hon valde att sätta familjen före karriären – det är lika beundransvärt och respektabelt.

Luke Rockhold (16-6, 6-5 UFC)

Sist men definitivt inte minst: självaste Luke Rockhold! Han var en av de första stjärnorna i Strikeforce, kom till UFC som mästare i sin forna organisationen… och blev brutalt knockad av TRT-Vitor Belfort. Nåja, han snubblade i debuten mot en fighter som alla förlorade mot under den kontroversiella TRT-perioden i UFC. 

Efter det visade Rockhold varför han hade så mycket hajp. Han körde över de som ställdes framför honom och höll på att avrätta Chris Weidman i buren för att bli mellanviktsmästare. 

Dessvärre höll Rockhold inte mellanviktstiteln länge (kan du tänka dig Rockhold vs Robert Whittaker förr i tiden?!). Om man inte var ett fan av Rockhold innan, så blev man dock det i helgen. Rockhold motbevisade alla tvivel om hjärta och haka i en och samma våldsamma prestation mot Paulo Costa. Vilken karriär, vilka memes, vilka matcher, vilken prestation mot Costa. 

Hur kommer du minnas de som pensionerat sig i år?